and has had unique visitors.

En Kärnfråga

Det finns ingen politisk fråga som belyser min kritik av statsfeminismen så väl som könskvotering. I princip kan alla punkter i min sammanfattning (klicka på "feminism" ovan) exemplifieras genom att man analyserar könskvoteringens principer. Därför förtjänar frågan om könskvotering en egen avdelning här på bloggen. Det är dessutom en viktig fråga eftersom det nu står klart att könskvotering tyvärr verkligen har blivit en del av vårt samhälle, om än inte alltid i öppen form.

Det mest uppenbara problemet med könskvotering är förstås att man åberopar att kön faktiskt SKA ha betydelse när tjänster och positioner tillsätts. Resultatet blir såklart könsdiskriminering i organiserad form eftersom man så gott som aldrig får exakt lika många kvinnor och män med exakt samma kompetens när positioner tillsätts.

Vidare gör könskvotering inte ens anspråk på att förändra de potentiella fördomsfulla inställningar till kvinnor som kanke finns hos vissa män (hos ALLA män enligt genusvetare). Det handlar istället bara om att tvinga fram politiskt korrekta siffror till priset av förlorade grundläggande rättigheter i ett fritt samhälle. Om det nu verkligen sitter massor av kvinnoföraktande män i bolagsstyrelserna, varför skulle deras fördomar försvinna bara för att någon bestämmer att kvinnor ska kvoteras in? Min gissning är att effekten blir den motsatta: Kvinnor som kvoteras in kommer att bli mer utsatta och pressade jämfört med om kvotering inte hade tillämpats. Man undrar också hur pass nöjd man känner sig i slutändan, när man vet att man fick drömjobbet på grund av sitt kön.

Iden med könskvotering belyser också väl feminismens dominans över andra frågor rörande sociala grupper som riskerar utsättas för diskriminering. Om tanken är att vi ska kvotera in kvinnor för att de diskrimineras, varför kvoterar vi inte in invandrare, homosexuella, feta, fula, gamla, hårdrockare... Listan kan göras väldigt lång. Vilka kvoter ska de ha? Hur avgör vi hur pass hårt diskriminerad varje social grupp är? Givetvis vill jag att man heller inte ska kvotera efter något annat än kön, enligt samma principer. En sådan megakvotering skulle också uppenbarligen bli omöjlig att genomföra i praktiken.

Jag är Kvoterad

För den som inte är övertygad om att könskvotering pågår överallt i vårt land vill jag ge lite exempel. Jag skulle vilja börja med mig själv. Jag blev nämligen tilldelad mitt forskningsstipendium för att jobba i Schweiz delvis på grund av mitt kön. Om det var den avgörande faktorn eller inte kan jag förstås inte veta, men det står klart att jag hade fördel eftersom jag var man.

Under tiden som min ansökan behandlades fick jag höra att stipendierna var könskvoterade. Dock inte enligt den värsta formen, alltså 50% till vardera kön. Vetenskapsrådet (VR) anser istället att den andel män/kvinnor som ansöker ska stå i proportion till andelen män/kvinnor bland de som i slutändan får bidrag. Detta har senare bekräftats öppet av generaldirektören för VR, t.ex. i detta nummer av Genusperspektiv. (Notera även artikeln av en kvinnlig forskare som beklagar sig över att man måste citera andra vetenskapliga arbeten även om de utförts av män!) Lyckligtvis verkar det som VR ställer sig tveksamt till ren 50/50 kvotering. Hur de kan vara emot detta, men ändå hävda att den könskvotering de tillämpar är bra övergår mitt förstånd och jag skulle gärna vilja höra en förklaring.

Så hur kunde då det faktum att jag har en snopp göra mig mer lämplig som forskare enligt VR? Enkelt! Det råkade denna gång vara extra bra ansökningar från kvinnorna och lite sämre från de manliga sökande. En helt normal slumpvis fluktuation alltså. Vissa gånger är männen bättre, vissa gånger kvinnorna. Resultatet blir könsdiskriminerande i vilket fall när VRs principer tillämpas. Jag behövde ju inte konkurrera med de duktiga kvinnorna. Om man tillämpar ett radikalfeministiskt könskrigsperspektiv: Grattis alla kvinnor! Ni lyckades kvotera ut er själva!

Mer Kvotering

Inom akademin har jag märkt att kvotering blivit en del av vardagen. Man bestämmer i vissa fall helt enkelt vilket kön den sökande ska ha innan han/hon (vanligtvis hon bland naturvetare) anställs. Jag undrar när det blev så här och varför man måste sålla bort hälften av de potentiella sökande på grund av deras kön? Det är inte ens något man försöker hålla dolt och det sker inte bara i Sverige. Ett exempel på en utlysning av en tjänst som jag stötte på visas nedan. Givetvis står det inte precis att endast kvinnor får söka, men jag tycker det är mer eller mindre uppenbart att tjänsten inte kommer att gå till en man.

En annons för en forskartjänst, där man bara råkar betona att man strävar mot att öka andelen kvinnor bland de anställda. Equal opportunity, eller hur var det nu?

Hos våra grannar i Norge är könskvotering redan tillämpad, även i näringlivet. Det är helt enkelt lag på att det måste sitta 40% kvinnor i styrelserna för företag med gemensamt ägande. Aftonbladet publicerade 2009 en rent utsagt löjlig artikel där man basunerar ut den glada nyheten att den norska kvoteringslagen "fungerar". Det har nämligen blivit fler kvinnor i styrelserna! Det har tydligen tagit slut på det rationella tänkandet i vårt land. Vad har bolagen för alternativ om de nu blir tvingade enligt lag? Vi skulle även kunna tiodubbla skatten på alkohol och sedan fascineras av att supandet minskar. Det hade åtminstone varit ett tvång med någon sorts god tanke bakom.

Men låt oss inte vara helt utdömande. Artikeln om norsk könskvotering innehåller faktiskt en annan intressant observation, nämligen att "utbildningsnivån" har höjts bland bolagsstyrelserna sedan lagen infördes. Det står dock oklart vad som menas och flera har förgäves försökt hitta mer information om denna påstådda förbättrade utbildningsnivå. Jag skulle gärna vilja veta mer om detta! Om det nu verkligen är så att kvotering har klart positiva konsekvenser blir hela frågan mer komplicerad. Då måste vi försöka väga dessa fördelar mot alla de problem som jag radar upp i denna text.

Politiska ledare i Sverige, till exempel Mona Sahlin, verkar istället bara haka på kvotera-mera trenden, även inom själva politiken. Även moderaterna är sugna på att hoppa på trenden Det verkar även vara omöjligt att bli EU-kommisionär som man. Kön är alltså viktigare än kompetens. Det är förstås inte förvånansvärt att t.ex. Feministiskt Initiativ stödjer könskvotering. Lustigt nog, när man frågar Gudrun Schyman varför de själva i så fall har så stor dominans av kvinnor får man svaret att det "inte är siffrorna som räknas", utan att man "väljer personer efter kompetens och inte kön". Kommentar överflödig. Tiina Rosenberg vid centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet, där man finner runt 90% kvinnor, verkar följa samma princip: Kvotera överallt utom hos mig!

Förespråkare för könskvotering, alltså organiserad könsdiskriminering. Fi: Kommentar överflödig. S: enligt partiledaren själv. M: enligt vissa inom partiet.

Det har skett även vid andra tillfällen att man försökt påvisa hur kvotering automatiskt ger positiva effekter. åtminstone vill man visa att bara det blir jämnare könsfördelning så går det bättre. I en studie från Uppsala Universitet 2007 påstods det att företag med fler kvinnor är mer lönsamma. Denna rapport blev dock totalt sågad ända från grunden när den väl granskats av utomstående. När det gäller den Norska lagen blev resultatet en sänkning av kompetensen. Dessutom måste det noteras att även om det skulle vara sant att jämnare könsfördelning har goda konsekvenser, vilket det alltså inte finns något som tyder på, så betyder det inte att kvotering är ett lämpligt sätt att uppnå detta mål.

Kan Könskvotering Överhuvudtaget vara Logisk?

Den radikala feminismens grundläggande idé om ett "könskrig" belyses väl i och med att man förespråkar könskvotering. Om man på fullt allvar anser att män inte KAN representera kvinnors bästa blir kvotering en lite mer rationell tanke. Om man dessutom tror att livet går ut på en strid mellan kvinnor och män blir det ännu lite mer tänkbart. Varje kvinna som kvoteras in är då en liten seger i den eviga maktkampen. Problemet är förstås att dessa utgångspunkter är lika med ideologisk fanatism.

Om det nu verkligen är så att kvinnor är så fruktansvärt diskriminerade i vårt moderna samhälle, så skulle kvotering onekligen vara ett sätt att motverka KONSEKVENSERNA av denna diskriminering. Det hjälper dock inte mot själva grundproblemet och det leder till väldigt många nya orättvisor. Men jag erkänner att om kvinnor obestridligen är EXTREMT diskriminerade så skulle kvotering vara ett tänkbart alternativ. Jag menar alltså att så gott som varenda man skulle vara en uppenbar kvinnoförtryckare i praktiken. är det så?

Att anklaga i stort sett halva världens befolkning för att behandla det andra könet orättvist är ett väldigt starkt påstående och jag tycker därför det är rimligt att kräva oemotstridiga bevis på att kvinnor verkligen har det så hemskt i vårt moderna samhälle. Såvitt jag kan se har feminismen inte ens levererat en indikation på att så är fallet. Ett fåtal försök har gjorts, men allting har visat sig vara myter. Kvinnors underläge och patriarkatets dominans förekommer förstås inom genusvetenskapens så kallade forskning, men det är utgångspunkter och axiom, som tyvärr aldrig behöver bevisas.

En mer rationell tanke är att analysera könsdiskriminering som fenomen och fundera över om det är en lönsam strategi. Idag har vi ett samhälle där fri konkurrens styr det mesta. Att i ett sådant läge välja att anställa efter kön istället för kompetens är inte lönsamt utan tvärtom. Vi kan således förvänta oss att diskriminering INTE är vanligt förekommande. Det bör även noteras att andelen kvinnor på högt uppsatta positioner ökar hela tiden, vilket jag tycker är trevligt att se. Med andra ord bör man som alltid inte stirra sig blind på NULäGET utan även analysera TRENDEN.

Varför ser vi då fortfarande olika många kvinnor och män på många positioner i samhället? Notera förresten att även om det är fler män bland toppjobben, så är det även fler män bland jobben med lägst status. (Hur vore det att kvotera även där?) Det uppenbara svaret är förstås att kvinnor och män gör olika val i livet. Detta är ren fakta och kan rimligen inte förnekas ens av genusvetare, även om de naturligtvis kan hävda att män och kvinnors olika val i sin tur beror på könsmaktsordningen etc. Men om orsaken är att könen är olika till sin biologiska natur eller om det beror på att vi påverkar av sociala könsroller spelar ingen roll.

Genusvetare vill ha det att könsrollerna styr allting i våra liv och biologi har inte den minsta betydelse. Låt oss anta att detta är sant. I så fall kan vi förvänta oss att se olika livsval mellan kvinnor och män även i en värld helt utan diskriminering. Genusvetate förmedlar alltså själva teorier, om än ganska pseudovetenskapliga, som kan förklara de skillnader mellan män och kvinnor vi ser UTAN att behöva blanda in diskriminering.

Kvoteringsdebatten

Under 2010 debatterades könskvotering en hel del i media och jag har själv knappast lyckats hinna med att läsa alla artiklar. En artikel som jag fastnat särskilt för är dock denna slutreplik från Aftonbladets artikelserie. Om jag har förstått det hela rätt så verkar författarna gå med på att den lägre andelen kvinnor på toppositioner i affärsvärlden kan ha andra naturliga förklaringar och inte behöver bero på diskriminering. Men sedan förespråkar man ändå könskvotering! Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare med en diskussion med en person som delar denna åsikt. Man hävdar alltså att trots alla negativa konsekvenser som könskvotering medför och trots att kvinnor inte blir diskriminerade så måste vi ändå kvotera, bara för att få fram de politiskt korrekta 50 procenten. Allting bara för ett tal!

I samband med den heta kvoteringdebatten bör nämnas att svenska folket fortfarande har sitt sunda förnuft kvar. I de undersökningar jag har sett verkar över 90% vara emot lagstadgad könskvotering. Hur det kan komma sig att politiker, till och med under ett valår, ändå glatt basunerar ut att de vill kvotera är obegripligt och rent utsagt skrämmande. Vem är det som tvingar dem att säga detta? De måste ju rimligtvis ha koll på folkets åsikter eftersom de vill få röster.

En Glimt av Hopp

En annan typ av könskvotering är den som försiggår vid våra högskolor. Högskolorna tillämpade viktade lottningar vid antagning till många utbildningar i syfte att få en jämnare könsfördelning. Detta har pågått länge och är väl dokumenterat av Centrum för Rättvisa. Numera har dock situationen förändrats som en följd av hovrättens dom mot Sveriges lantbruksuniversitet. över 40 kvinnor som i stort sett sorterats bort när de sökt veterinärutbildning, utan att ens veta om det, får nu skadestånd. Nu hoppas jag att denna dom agerar som ett rättesnöre i framtida fall av könsdiskriminering genom könskvotering, inte bara bland studenter.